Mitt i Livet

Jag fattar inte varför jag stressar när jag inte behöver det. Idag fick jag och maken för oss att vi skulle städa. Och det innebar att barnen också skulle städa sina rum. Men vad gjorde de? Den minsta skrek och gapade och skulle absolut inte städa … - Okej, det blir ingen månadspeng och du får ha ditt rum skitigt då! -Okej, det gör väl inget! Vad svarar man på det???!!!

Det mellersta barnet som är en grabb, försvann upp på sitt rum. Vi trodde att nu håller han på plockar där uppe. Men sedan när vi satt vid matbordet frågade jag honom hur mycket han hade kvar att städa? - Va, jag har inte städat….    Åh, jag blir så trött!

Vår äldsta dotter hon städade sitt rum rejält, böt lakan och t.o.m. tvättade sitt överkast. Hur de än är, så älskar jag dem alla lika mycket!

Det är ju inte deras fel att jag mår dåligt och känner mig stressad, att min kropp ständigt värker. Det gör mig bara så frustrerad i efterhand, när jag ser att jag inte alls har behövt stressa som jag gjorde.

Sov så gott och ha det så bra, tills vi ses igen!

Barnen har precis gått till skolan. Jag sitter här med en kopp kaffe och försöker skriva ner några rader.
Något bloggproffs, det kan jag lova att jag inte är.
Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om. Men vet inte riktigt hur. Och i vilken ordning ska man börja.
Ja men nu har jag i alla fall skrivit mitt första inlägg.
Grattis till mig då!